Idag skiner solen in genom sovrumsfönstret och det ger ju hopp om livet! Att komma tillbaka till minusgrader från ett soligt 35gradigt Thailand har känts uselt men idag så...
Sista longtailfärden mot Railaybeach insöp jag medvetet havsluften och saltstänken samtidigt som jag sa till Frida:
Haha som man LEVER i det klimatet jämfört med här... Det är lite sorgligt faktiskt. Här går man mest och väntar på att våren ska komma fast man vet att det är lääänge dit! Jag vet ju att man ska leva HÄR och NU men när man bara längtar till värmen, havet, solen, grillkvällarna och shortsen igen är det inte lätt!
Får helt enkelt omringa mig med människor jag älskar och leva på det! Saknar min lillsyrra också... Flytta hem med dig dumma unge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar