jag hatar döden...

Igårnatt kunde jag inte sova utan låg vaken och kollade på tv. Såg reprisen av "Himmlen kan vänta" på kanal 1 och blev så berörd av denna dokumentären att jag grät genom nästan hela programmet! Jag gråter inte ofta och speciellt inte av tv men detta var så hemskt sorgliga berättelser om folk som haft Cancer varav några överlevt men andra gått bort... Jag kan inte ens föreställa mig hur jag hade reagerat ifall något liknande hänt mig. Den värsta berättelsen var om en pappa vars 3 barn och fru blev övergivna efter att han gått bort i en aggresiv cancer. Dessutom intervjuades han i olika stadier av sjukdomen och man märkte så tydligt hur han tynade bort till nästan oigenkännlighet precis innan det var över... Usch jag hatar döden.

Imorgon är det lördag och kort dag på jobbet! Jag ska unna mig en runda på stan efteråt och kolla in de nya vårkläderna och kanske fika med några vänninor :) Från och med NU ska jag vara ännu mer rädd om mina nära! Hoppas solen kommer skina som den gjort idag så jag kan absorbera så mycket solljus som det bara går att ha på lager :)

Kom precis hem från BIO:n med Micke, Mick och Frida och vi såg Wolf Man!

Inte att rekomendera. Inte den sämsta film jag sett kanske med taskiga specialeffekter och löjliga varulvsmasker gjorde att den känndes töntig.

Godnatt på er!