Varför är allt så svårt ibland... När man e liten är allt så enkelt och alla är snälla, alla mår bra, alla vill en väl. När man vakar upp ur denna "koma" och inser att livet inte är så rosa som man trott kan det kännas tungt.
När nära och kära försvinner av olika anledningar kan det kännas tyngre än man någonsin trodde att man skulle behöva gå igenom. Ett uppbrott från någon man inte vill bryta upp från kan kännas värre än döden. Jag vet, men har man aldrig behövt uppleva det vet man inte hur det känns att stå ensam... Jag lider med er som är där NU. En liten men dock tröst är att det blir bättre med tiden.. Man klarar sig och man ser efter en tid ganska ljust på det som hände. Kanske blir det tom bättre om man vågar åka med nästa tåg!
Hörde om en kille här i Hbg som nyligen hade gått bort på fyllan då han drunknade i sina egna spyor.... En kille som jag själv aldrig träffat men som var vän med vänner till mig. Jag kunde inte låta bli att gråta en skvätt när jag gick inpå hans facebook group och såg vad hans nära hade skrivit... Så himla onödigt, så himla onödigt!
Här har alltså inte hänt någonting, det är bara jag som har lite tankar som jag behövde skriva av mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar