Vi bor i stan nu och jag som är uppvuxen i Laröd nära hästar, åkrar och havet tycket det är så underligt att alla inte känner som Jag för naturen. Jag vet inget mer underbart än att komma ut i friska luften och få känna sig liten bland naturens stora krafter. Att meta från en liten eka på sjön, att skritta på en stubbåker en sommarkväll eller att stå i snöstorm på ett berg och känna isvinden i ansiktet. Det tycker jag är frihet. Att vandra i en sval, mörk granskog en varm sommardag och känna känslan av att ett troll när som helst kan luffsa förbi bakom träden är en magisk känsla. Har du någonsin kännt den känslan?? Känslan av att vara liten. Prova!
Personer som har vuxit upp i stan bland avgaser och stängda bakgårdar verkar inte ha lika stark längtan efter att bli Ett med naturen. Det tycker jag är tråkigt för dem. Jag tycker synd om barn som aldrig har fått lukta på en ko eller rensat en fisk och grillat den i skogen över öppen eld. Det är fan en rättighet!! Det kan jag och mina syskon tacka vår pappa för att vi har fått uppleva. Han (och mamma med för den delen) har varit jättebra med det!
Jag tycker det är sjukt att många barn idag hellre spelar fotboll på tvspel istället för att gå ut och spela på riktigt med sina kompisar.
Själv klagar jag på att det blir mörkt för fort nu på eftermiddagarna och att jag inte kommer ut som jag vill. Jag tror att jag spenderat 20 min i genomsnitt om dagen utomhus den senaste veckan. Det är sjukt! Inte konstigt att man e trött. För det är jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar